God Jul

Livets mysterium

I dagens Aftonblad kan man läsa om nya upptäckter vid Cheopspyramid. Det finns tunnlar med målningar som ingen kände till sedan tidigare. Pyramidernas uppkomst förbryllar fortfarande den moderna människan. Hur bar man sig åt utan moderna redskap att bygga upp dessa stora masoleum över Faraonerna för över 4 500 år sedan.

Utanförskap

Har idag sett filmen "Hur många lingon finns det i världen?" och sen sett "Det blir bättre" med Jonas Gardell som huvudperson på TV3. Båda handlar till viss del om utanförskap. Det är ett ämne jag känner starkt för.

Jag har varit på båda sidorna om staketet. Att inte bli inkluderad och även varit den som har stängt ute andra. Det finns miljoner orsaker till varför det blivit så och jag kan inte påstå att jag alltid är stolt över mina handlingar. Vissa gånger så har jag gjort mig skyldig till dumheter som jag inte ens vill tänka på. Men jag hoppas att "när jag visste bättre så handlade jag bättre(klokare)". Det är tur att det finns de som kommit längre och som generöst delar med sig av sin kunskap och erfarenheter så att vi andra får möjlighet att se på oss själva utan att bli utpekad. Om det är någon i vår närhet som kommer med pekpinnarna så känner åtminstone jag ofta trängd in i ett hörn utan möjlighet att hitta någon utväg. Men ser man det på film, tv eller läser om det så kan man ta det till sig i sin egen takt utan att för den skull känna sig kränkt. Klockan börjar bli mycket och jag börjar kl 07.00 imorgon. Dags att blunda och räkna får.

Later!

Påskafton

To catch the love, that I've heard of.

In books and films and songs...

Still I look for the beauty in the songs.

-Farther On, Jackson Browne

Spenderade stora delar av förra lördagen tillsammans med min brorsdotter. Vi åt lunch på Jensens, såg Rio i 3D (en 4:a) och sen hamnade vi på Galways och tog ett par drinkar. Hon sa att hon tyckte jag skulle signa upp mig på någon av de där datingsiterna.

Jag måste säga att jag ställer mig tveksam till det, visst vet jag att det finns de som träffas så men är det något för mig?

Vad berättar man om sig själv och vem har tillgång till dina uppgifter. Gör de en profil av åt dig utifrån dina svar eller hur bär de sig åt? Samtidigt om man skulle skriva en kontaktannons, hur skulle man formulera sig? Jag tror att vi alla har läs igenom kontaktannonser för att få sig ett gott skratt. Ni vet "ser bra ut enligt mina vänner" tro f** det de vågar väl inte säga annat, ens vänner alltså :-) Gillar "mysiga hemmakvällar och dig" Vad tusan vet de om mig och vad innebär mysiga hemmakvällar. Fredagsmys med chips o dipp, eller bingolotto?

Fet, ful, nästan femtio årig kvinna söker mogen, dock ej fallfrukt, mjuk, ej mesig, musikintresserad man att dela räkningar, fritid och semester med. Män utan humor och utan självdistans och som röker göra sig icke besvär.

Vete fåglarna hur de som hittar någon som är seriös formulerar sig. Dels så att det är intressant och inte överdrivet snuttigt. Samtidigt får det inte låta som alla andras annonser.

Nu till något betydligt roligare. min kära systerson fyller sex år idag och firar den hos mormor och morfar. Fiskdamm är utlovad. Varför har vi ingen fiskdamm på våra kalas och vad skulle vi ha i våra påsar. En tablettask är väl obligatorisk men vad mer tycker ni att man ska ha i påsen?

Han fick ett Wii Super Mario Galaxy spel som han spelade när jag ringde och han undrade om jag ville prata med hans mamma då jag störde honom mitt i spelet. Man får inte vara finkänslig precis.

Det var allt för denna gång.

Over and out.

Long Time...

Det var ett bra tag sen sist. Min nya arbetsplats har verkligen dränerat mig på energi, arbetsglädje och självkänsla. Men har jag börjat jag hitta tillbaka till mig själv. Därmed inte sagt att jag tycker om min arbetsplats, för det gör jag inte. Däremot jag har insett att jag måste hålla ut tills jag hittar något bättre. Har börjat förstå strukturen och varför saker är som de är. Dessutom har jag börjat och lära känna mina arbetkamrater och vem de är och deras agenda. Är ledig i helgen och till nästa lediga helg har jag begärt två dagars komp. Då blir jag sex dagar ledig på raken. Måste passa på att ta ut dem för som det ser ut idag finns det en risk att jag inom snar framtid är utan jobb igen. Chefen nämnde uppsägning i förtäckta ordalag vid sista APT mötet nu i veckan. Och då jag har kort tid inom Stockholmsstad ligger jag pyrt till. Nåja, den som lever får se. Något som är en ljusglimt i all bedrövelse är att den 24 augusti kommer Brad Paisley till Cirkus. Jag fick ett presentkort av mina arbetskamrater på min gamla arbetsplats som man kan använda till konsert eller teater och jag ville spara det till något speciellt tillfälle och nu så är BP på gång. Det täcket inte hela biljetten men stora delar av den. Nu är det väl så att jag skulle ha köpt biljetten i vilket fall som helst men att betala 300 kr för en biljett till en favorit artist är inte fel.

Kan själv

Så har det gått nästan en månad sen jag började på mitt nya jobb. Kan inte påstå att jag tycker att det är roligare, snarare tvärtom. Jag finner stället mer och mer motbjudande. Jag ser fel och det gör mig upprörd. Imorgon ska jag på en jobbmässa och hoppas hitta något där som är mer tilltalande.
Just nu drömmer jag mig bort till Skottland dit jag har tänkt åka nån gång i år, själv. Vill INTE ha med mig någon. Ska gå där i min egen takt och göra precis vad jag vill utan att behöva fråga om det är ok. Jag måste få komma hemmifrån och rensa huvudet och det gör jag inte om jag ska ha någon annan med mig. Norwegian flyger från Arlanda till Edinburgh för en billig slant. Boende behöver inte bli så dyrt heller har kollat hotell på nätet, det finns många bra alternativ där. Sen har jag inte varit till Edinburgh förrut så det ska bli spännande. Vill även åka ut på landsbygden och kanske bo i någon av byarna utanför på nåt B&B. Gärna åka ut till kusten en sväng. Nu gäller det att få ihop lite pengar till resan. Om jag ska byta jobb och sen få semester. Den som lever heter det ju.

Brad Paisley - When I Get Where I'm Going

KVs pappa begravdes igår. Det är nog 30 år sen jag träffade honom för första gången. Sen jag flyttade ner 1993 så har jag träffat honom vid flertalet tillfällen. Han hade en stark varm personlighet, alltid med glimten i ögat och en kvick kommentar. Kärleken till sin familj, sina barn och barnbarn var tydlig när man såg dem tillsammans. Så det var en tuff dag för dem.
Jag är glad att ha båda mina föräldrar kvar i livet. Bara tanken på att förlora dem gör mig tårögd. När jag igår såg hur ledsna KV och Fröknarna V var så blev jag ledsen lika mycket för deras del som för min egen del.
En del är rädd för att gråta, men någonstans måste man få ut sina känslor. Annars äter de upp en från insidan. Själv har jag nära, ibland alldeles för när a till mina känslor. Jag gråter lätt, jag blir snabbt förbannad, men däremot är jag inte långsint. Du ska verkligen ha tabbat dig om jag ska gå och älta vad du gjort mot mig i tid och otid. Det finns väl bättre saker att göra kan jag tycka. Det finns tillräckligt många bittra kärringar utan att jag ska behöva bli en av dem. Hoppas i alla fall för min del men mest för de som står mig närmast att jag inte blir en av dem.
Nej nu är det dags för en kopp te och sen ett besök på ICA.

Nytt År

Vet faktiskt inte var jag ska börja. Det har varit ett bra tag sen sist och mycket har hänt.

Ok, börjar med det senaste. Jag har blivit omplacerad. Fredrik Reinfeldt, vår stadsminister, som är välinsatt i frågor gällande svensk åldringsvård och omsorg. Han har beslutat sig för att omsorg är helt omodernt och därför vill införa svensk äldreförvaring. Tack för den Fredrik.

Jag har alltså blivit placerad på ett ställe där omsorg är icke exciterande. Det är som att gå tillbaka till 80-talet igen. Trodde faktiskt att vi människor ville gå framåt men tragiskt nog visar besparingarna inom äldreomsorgen att det är tvärtom. Ska skriva ett brev till honom och ifrågasätta hans beslut. Tänker inte tiga. Att påstå att jag är förbannad är bara förnamnet.

Nu till något betydligt trevligare. Jag spenderade julen tillsammans med min familj.

Vilddjuren är inte så små längre, unge herrn börjar 6 års nu i höst så det går undan. Unga fröken hongillar att kramas hårt och att hjälpa till när man ska baka och laga mat. Hon är fortfarande i en prinsess ålder och glitter och vackra kläder gillar hon. Hennes bror han är smart och lär sig snabbt nya saker, gissar att han har det efter mig. Tur att man är blygsam.

Nej, nu ska jag försöka samla ihop lite kraft inför morgondagens arbetspass. Mer senare.

Söndag före julafton

Does it take a death,

to learn what a life is worth.

-Jackson Browne

Min kusin förlorade sin mormor häromdagen, och min bästa väns pappa somnade in igår.

Statistiken säger att många dör just kring juletid. Min kusins mormor var över nittio och min väns pappa var sjuk. Det är en blandning av både lättnad och samtidigt en stor sorg och ett stort tomrum för de som är närmast. Vi har nog alla förlorat någon som är oss kär och vet hur svårt det kan vara. Även om man innerst inne vet att det är det bästa som sker så innebär det inte att det gör mindre ont.

Livet i sig är ett mysterium. Alla stora tänkare och alla religioner har olika teorier om livets uppkomst och dess olika faser. Vi frågar oss om döden är slutet eller om vi fortsätter i någon form efteråt.

Vi frågar oss varför resursera fördelas så olika och varför vi har olika uppsättningar av begåvningar. Men mest undrar vi nog varför nån annan fått just den talangen vi själva vill ha. Avundsjuka är en tillstånd eller företeelse så v alla har känt av. Jag kan förstå den känslan men vad jag har svårare att förstå ar missunsamhet.

Dags för lite förberedelser iför veckan som kommer.

God Natt!

Planer inför 2011

För snart tio år sen fyllde min bästa vän 40 år. Jag ville ge henne en personlig present så hon fick en överlevnadsväska. Toalettsaker i mini format, choklad, en nödvändighet för varje kvinna, en liten tetra vin, karta, telefonkort och andra saker. Idag om jag skulle göra samma väska skulle nog innehåller vara något förändrat. Mycket vatten har runnit under broarna, jag vet inte om vi är tio år klokare, det får andra avgöra. Vi har hunnit med en hel del saker både tillsammans och även var och en för sig. Vi har skrattat mest men visst har vi fällt en och annan tår.

Har lite idéer om vad hon ska få nu när hon snart fyller 50, men det ska jag inte skriva om här då jag vet att hon smyger in på min blogg ibland och nån hemlighet ska jag väl få behålla för mig själv.

Testing

Måste prova min nya mobil om det går att blogga från den.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Tillbaks till ruta ett

Allt går i cykler.

Jag konstaterade det nu när jag skulle köpa nya byxor. De kilon jag tidigare blivit av med har på något mystiskt sätt kommit tillbaka. Inte alla men tillräckligt många för att det inte ska vara ok. Så nu är det bara att ta itag med avlägsna dessa och fler därtill. Om man ger upp det är då man förlorar. Att misslyckas emellanåt verkar vara nåt de flesta upplever. Så då får man försöka att hitta ett sätt att ta sig upp på benen igen.

Ibland får man hitta reservdelar eller ersättningsvara för det som gått sönder. Som min kära stora temugg från Höganäs som jag nog haft i snart 10 år som föll på golvet igår och gick sönder. Idag köpte jag en ny mugg, Höganäs igen, ny modell. Men fortfarande en stor te mugg/kopp (Se bild ovan). Hade fått en lite slant i namnsdagspresent av mina päron så den kostade inte skjortan för min del. Visst den kostar en modig peng men gillar en riktigt bra mugg till mitt kvälls och morgonte. Och håller den här i 10 år så är det väl försumbart Sen om jag skulle köpa ett dussin vore det väl en annan sak.Men nu är den till mig och jag har råd med det.

Värre är det med dem i vår närhet som blir skadade eller sjuka i vår närhet. Har under de senaste veckorna veta att två i min närhet har fått cancer. Den ena av dem för andra gången och den andra har inte fått en riktig diagnos än. Måste ta prover innan läkarna kan göra en korrekt bedömning av läget. Som åskådare och medmänniska känner man sig liten och hjälplös. Men hur hjälper man bäst. Jag kan ju inte säga åt cancern att den ska ta sitt pick o pack och dra därifrån. Hoppas nu bara att det ska finnas något att göra åt det här monstret, cancern alltså. Kram till er som är mitt ikaoset, ni vet vilka ni är. Jag finns där bara ett telefonsamtal bort, när som helst.

Hoppas nästa cykel bär med sig något positivet med sig.

Dags att sluta innan jag somnar.

God Natt.

Självförtroende

Det finns de som vågar vara sig själv i varje situation och det tycks som om de räds ingenting.

Sen finns det såna som jag som mer ofta än inte, tänker att den här gången kommer de på sanningen. Att jag bara är en ointelligent lite skit som bara spänner upp en färgglad camouflage dräkt. Det för att leda deras uppmärksamhet i en helt annan riktning. Allt för att de ska tro att jag är smartare än jag är. Visst jag är väl inte helt tappad bakom vagnen men jag har nog en betydligt tunnare sköld som skyddar mig än vad många tror. Jag önskar att jag var mer strukturerad och organiserad. Att jag var mer tydlig och inte så undanfallande. Att jag oftare skulle slå näven i bordet än vad jag gör.

Visst jag har blivit bättre på att säga nej och sätta gränser, men långt ifrån så självsäker som jag önskar att jag vore.

Nej, nu ska jag ut på google och se var man kan uppgradera sig själv.gratis!

Bilar 2- Sommaren 2011

Inte mycket händer, inget jag vill avhandla här just nu. Händelser och företelser som får mitt blod att bubbla. Vet inte om folk medvetet försöker provocera mig, eller om de bara är genuit korkade. Vill gärna tro att det är det sistnämnda.

Här somnade jag igår kväll. Mer senare idag.

Söndag kväll.

Gisses vad tiden går fort. Sju veckor kvar till jul. Dags att börja kika på vad man ska inhandla för julklappar.

Jag och min brorsdotter var idag på stan. Var på bio och såg Due Date, en film som du gärna kan skippa.

Måste få dela med mig en lite solskens historia från i fredags. Jag hade handlat efter jobbet och skulle ta t-banan hem. När jag kliver på så är alla säten snabbt uppfyllda och jag blir utan plats. Då erbjuder en tjej i övre tonåren/ 20 års åldern mig sin plats. Hon säger att hon tycker att jag ser trött ut. Jag blev så himla glad så jag hade kunnat krama sönder den här tjejen. Nu gjorde jag inte det. Men jag tackade och sa hur glad jag blev. Visst är det skönt att det inte behövs pukor och trumpeter för att man ska bli glad, inga miljonvinster. Nej, bara en vänligt handlande från en främling som visar en omtanke. Sånt gör mig varm inombords. Det är lätt att räkna alla nederlag, istället för att räkna alla sina vinster.

Har kort arbetsvecka framför mig, bara måndag till torsdag.

Sen på fredag ska jag gå på Mat För livet mässa. Sen INGA planer för lördag o söndag. Det var länge sen. Skönt.

Ska försöka bättra mig och blogga oftare.