... den 4 december 2008 kom jag in på StGöran med ett blodtryck på 300/150 i. Idag x kilo lättare och med hjälp av medicin mår jag mycket bättre. Det kunde ju ha gått käpprätt åt h**vete om jag hade haft otur. Kunde ha varit ett vårdpaket på något hem just nu, eller kanske sex fot under. Men som jag sa till mamma idag, hellre död, än ett vårdpaket. Tala om att ha tur som en tok som min kära syster uttryckte sig efter det som hänt.Pratade med en tidigare kollega idag. Hennes kompis, 33 år gammal, hade fått en stroke häromdagen. Som tur var hon inte ensam hemma utan kom så snabbt under läkarvård. Hon kan gå och prata men de har väl inte riktigt utrett vad för eventuella skador hon fått på hjärnan. Det kunde likaväl kunna varit jag och jag bor själv. Vad hade jag inte kunna få för skador. Nåväl, jag är hyfsat frisk och kan inte annat än att tacka min lyckliga stjärna för det.
Måste säga att jag har haft tur i livet. Inte så att jag fått allt jag pekat på, eller att det alltid varit lätt, men jag har varit förskonad från en massa elände. Det finn saker som jag skulle vilja att de var annorlunda, ja visst, men på det hela så har det varit bra. Och för att citera Garth Brooks "Some of God's greatest gifts are unanswered prayers." Så här när man tittar i backspegeln kan man le åt sig själv, och med tacksamhet se att man vuxit för att man tagit sig genom tidvis snåriga buskage.
Nej, nu ska jag skriva klart en uppgift inför morgondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar