Brad Paisley - When I Get Where I'm Going

KVs pappa begravdes igår. Det är nog 30 år sen jag träffade honom för första gången. Sen jag flyttade ner 1993 så har jag träffat honom vid flertalet tillfällen. Han hade en stark varm personlighet, alltid med glimten i ögat och en kvick kommentar. Kärleken till sin familj, sina barn och barnbarn var tydlig när man såg dem tillsammans. Så det var en tuff dag för dem.
Jag är glad att ha båda mina föräldrar kvar i livet. Bara tanken på att förlora dem gör mig tårögd. När jag igår såg hur ledsna KV och Fröknarna V var så blev jag ledsen lika mycket för deras del som för min egen del.
En del är rädd för att gråta, men någonstans måste man få ut sina känslor. Annars äter de upp en från insidan. Själv har jag nära, ibland alldeles för när a till mina känslor. Jag gråter lätt, jag blir snabbt förbannad, men däremot är jag inte långsint. Du ska verkligen ha tabbat dig om jag ska gå och älta vad du gjort mot mig i tid och otid. Det finns väl bättre saker att göra kan jag tycka. Det finns tillräckligt många bittra kärringar utan att jag ska behöva bli en av dem. Hoppas i alla fall för min del men mest för de som står mig närmast att jag inte blir en av dem.
Nej nu är det dags för en kopp te och sen ett besök på ICA.

Nytt År

Vet faktiskt inte var jag ska börja. Det har varit ett bra tag sen sist och mycket har hänt.

Ok, börjar med det senaste. Jag har blivit omplacerad. Fredrik Reinfeldt, vår stadsminister, som är välinsatt i frågor gällande svensk åldringsvård och omsorg. Han har beslutat sig för att omsorg är helt omodernt och därför vill införa svensk äldreförvaring. Tack för den Fredrik.

Jag har alltså blivit placerad på ett ställe där omsorg är icke exciterande. Det är som att gå tillbaka till 80-talet igen. Trodde faktiskt att vi människor ville gå framåt men tragiskt nog visar besparingarna inom äldreomsorgen att det är tvärtom. Ska skriva ett brev till honom och ifrågasätta hans beslut. Tänker inte tiga. Att påstå att jag är förbannad är bara förnamnet.

Nu till något betydligt trevligare. Jag spenderade julen tillsammans med min familj.

Vilddjuren är inte så små längre, unge herrn börjar 6 års nu i höst så det går undan. Unga fröken hongillar att kramas hårt och att hjälpa till när man ska baka och laga mat. Hon är fortfarande i en prinsess ålder och glitter och vackra kläder gillar hon. Hennes bror han är smart och lär sig snabbt nya saker, gissar att han har det efter mig. Tur att man är blygsam.

Nej, nu ska jag försöka samla ihop lite kraft inför morgondagens arbetspass. Mer senare.