Brad Paisley - When I Get Where I'm Going

KVs pappa begravdes igår. Det är nog 30 år sen jag träffade honom för första gången. Sen jag flyttade ner 1993 så har jag träffat honom vid flertalet tillfällen. Han hade en stark varm personlighet, alltid med glimten i ögat och en kvick kommentar. Kärleken till sin familj, sina barn och barnbarn var tydlig när man såg dem tillsammans. Så det var en tuff dag för dem.
Jag är glad att ha båda mina föräldrar kvar i livet. Bara tanken på att förlora dem gör mig tårögd. När jag igår såg hur ledsna KV och Fröknarna V var så blev jag ledsen lika mycket för deras del som för min egen del.
En del är rädd för att gråta, men någonstans måste man få ut sina känslor. Annars äter de upp en från insidan. Själv har jag nära, ibland alldeles för när a till mina känslor. Jag gråter lätt, jag blir snabbt förbannad, men däremot är jag inte långsint. Du ska verkligen ha tabbat dig om jag ska gå och älta vad du gjort mot mig i tid och otid. Det finns väl bättre saker att göra kan jag tycka. Det finns tillräckligt många bittra kärringar utan att jag ska behöva bli en av dem. Hoppas i alla fall för min del men mest för de som står mig närmast att jag inte blir en av dem.
Nej nu är det dags för en kopp te och sen ett besök på ICA.