lördag 27 februari 2010

Hoppsan


Det är en vecka sen jag skrev ett inlägg, men det har inte hänt så mycket. Inget att skriva om i all fall. Gick till vårdcentralen igen i måndags och som tur är så var min husläkare fullbokad så jag fick en annan doktor, ska byta. Det här var en läkare som lyssnade och var mer intresserad. Hon tog blodtryck , 130/85, snabbsänka och jag fick göra ett utandningsprov. Ni en sån där mojäng som man ska blåsa i allt vad man orkar. Fick Mollipect hostmedicin och blev sjukskriven tills i onsdags.
Vi hade skolavslutning i torsdags och sen hade jag semester igår. Så nu ska jag tillbaka till jobbet i övermorgon. Det är 2 veckor sen sist, kan inte påstå att jag längtar precis. Men det måste ju gå.
Tillbaka till verkligheten och jobba hela tiden.
Jag har skaffat mig twitter för ett tag sen, mest för många artister och skådespelare är väldigt aktiva där. Martina McBride , countrysångerska, twittrar jämnt.Men en rolig detalj är att innan vaje konsert gömmer "hon" biljetter ute på orten där hon ger konsert. Sen ger hon ledtrådar på twitter så då är det bara ut och leta. Ofta är det biljetter på första raden, så det är inga dåliga biljetter man får. Det är väl en kul grej, det finns säkert andra som gör likadant, men jag tycker att det är generöst. En annan som också är väldigt aktiv, när han inte skriver böcker vilket han gör just nu är en av mina favoriter Stephen Fry.
Nej, nu ska jag göra lite nytta.

lördag 20 februari 2010

Lördagsgodis


Jag ÄLSKAR godis!

Choklad, Center, plockgodis, Bartender, sura nappar, cocosprickar, foxkola... Listan kan göras hur lång som helst.
Som vuxen ska man ta en bit och sen tycka att det är bra, men nu är jag inte sån. Ställ en skål framför mig och jag kan tömma den ganska snabbt. Devisen "Allt jag tycker om är antingen omoraliskt, olagligt eller fettbildande." Beskriver mig ganska bra.
Är så trött på alla som ska vara politiskt korrekta, för att så ska man tycka och tänka. Vi i partiet, på den här arbetsplatsen jag ni vet.
Men nu är jag 'A little bit country, A little bit rock'n'roll' och har inga planer på att ändra mig. Att anpassa sig för att just anpassa sig är inte riktigt min grej. Kommer ihåg en tjej som berättade för mig att om hon fick göra som hon ville så skulle hon börja med efterrätten. Det är en tjej helt i min smak. Visst det måste väl finnas vissa måsten i vissa situationer och på vissa platser för att det ska vara lättare. Att vi kommer i tid till jobbet och att jobbet ska utföras på ett speciellt sätt, ja jag förstår. När flera är inblandade så måste man se till att det finns en viss ordning. Men för att jag röstar rött behöver inte betyda att det inte finns saker som jag tycker att det 'är käpprätt åt h******, i den politiken, eller att olika motioner och lagförslag som kommer från Alliansen är att förkasta.
Eller för att jag gillar en sorts musik så kan jag inte lyssna på en annan sorts musik. Vissa dagar vill jag ha Easy listening och andra dagar vill jag ha mer substans i både musik och text. Vissa perioder läser jag lättlästa Nora Roberts, andra stunder deckare av Arnaldur Indridason, eller biografier om människor som har gjort spännande saker eller som vågat utforska sig själv och sina egna gränser.
Jag skrev om Skype häromdagen. Igår pratade jag med min brorsdotter och imorse pratade jag med min bror. Hur kul som helst. Att kunna se den man pratar med fast den är långt borta. Att ladda ner Skype är gratis och att prata med andra Skype användare är gratis. Vad som krävs är mikrofon och en webcamera. Men nu ingår bägge i min laptop så jag behöver inte köpa extra tillbehör. Och behöver man det så är det inga blodiga summor ca 200-250 kr för bägge två skulle jag tro. Men det är ju ett engångs belopp.
Dags att försöka värma upp rösten som inte vill bli bättre.

Och sist men inte minst; ett stort grattis på 25 års dagen kära brorsdotter. Du är vacker, smart och jag är otroligt stolt över att få vara din faster.

torsdag 18 februari 2010

Frankly my dear I don't give a damn


Love when you can
Cry when you have to
Be who you must
That's a part of the plan
Dan Fogelberg (1951-2007)

tisdag 16 februari 2010

Tisdag


Har då skaffat Skype så jag ska kunna snacka med min brorsdotter nu när hon är i England. Men också kanske kunna snacka med andra utomlands.

Det ska bli spännande att se om jag klarar av det. Man måste ju våga utmana sig själv. Jag klarar av att chatta på msn och på facebook men det här innebär ju att man kan se varandra. Bäst att inte vara för lättklädd när man sätter sig framför datorn.

Mår något bättre idag men det är långt ifrån bra.

Dags för sängen ifall jag ska till skolan imorgon, vi får se det då.

God Natt!

måndag 15 februari 2010

Sjukskriven


Nej, han är inte min läkare.
Men man kan väl få drömma lite.


Så har jag då varit till vårdcentralen och får antibiotika utskriven och sen bad jag om att bli sjukskriven veckan ut. Så nu ska jag väl få kunna bli frisk i alla fall. Det känns lättare att vara hemma när man har det på papper att man inte mår bra. Varför söker man erkännande utanför när man vet att man har rätt? Sen är det klart att det känns bra att visa upp det för chefen så att hon inte kan gnälla. Har inte haft så mycket sjukfrånvaro som det senaste året, visst jag har fullgoda skäl men det är inte roligt att vara borta i alla fall och sen känns det i plånboken ska gudarna veta.
Nej, nu ska jag gå och kolla om jag fått några kärleksbrev....

söndag 14 februari 2010

fredag 12 februari 2010

Host! Host! Host!


Dags igen, nåja jag har väl varit förkyld och hostig i 5 veckor nu. Men det är inte kul. Stannade hemma för jag kände att det var ingen idé att ta sig till jobbet när jag mår så här. Hade först tänkt ta mig till vårdcentralen, men vad kan de göra. Sen om det inte är bättre på måndag så går jag dit och de får sjukskriva mig en vecka så att jag kanske kan få tillbaka lite krafter.

Måste bara berätta en liten söt historia. Skickade paket till min systersbarn Unge herrn fick en lastbil med sitt namn på och unga fröken fick en Askungen. Unga fröken blev lite besviken för det stod ju inte hennes namn på dockan. Men vad vet jag, har aldrig hört något riktigt förnamn på Askungen så de kan mycket väl ha samma förnamn, Känner du till hennes förnamn för det finns väl ingen som kallar sitt barn Askungen hoppas jag.

Inte mycket annat har hänt.




tisdag 9 februari 2010

En tisdag i februari



Jag har hunnit vara på en Cinderella kryssning med GH, min fd kollega. Vi åkte i Södags kväll och åt gott drack gott och hade allmänt trevligt. Eftersom det var en vardag var det mest pensionärer, vilken skara min vännina numera tillhör, och så vi. Måste säga at det var skönt. Inte en massa fylla och stök. Vi hade förbeställt en meny i Food Garden, vilket jag kan rekommendera Du betalar 359 kr för en tre rätters meny. Sen kostar food garden frukosten 120 tror jag, men vi hade ett spec erbjudande där den vanliga frukost buffén ingick så vi hade ju varit dumma om vi inte tagit den.
Igår såg jag Himlen kan vänta som jag nämnde för ett par dagar sedan. Det hade hänt en del saker, killen som hade ALS dog i höstas och han som förlora sin fru hade träffat en ny tjej. Först tänkte jag att det kanske var nog så tätt inpå sin tidigare frus dödsfall. Men sen så insåg jag att jag inte kan sitta här och döma nån. Jag får hoppas att det ska gå bra con att han än en gång ska ha hittat rätt.
Imorse hade jag en tant som jag inte har så ofta, men i alla fall när jag kommer in så är hon nyvaken och känner inte riktigt igen mig. Ska väl nämnas att jag har glasögonen på mig jämnt på jobbet numera. Men så säger jag, "Det är Katarina", då säger hon 'Du måste ha blivit väldigt smal, för jag känner inte igen dig'. Visst jag har ju gått ner en del men riktigt så mycket så att hon inte skulle känna igen mig är vl att ta i. Ska klippa mig och slinga håret den 23 februari så då ska jag ta ett nytt foto så får du se själv.

Nu är det dags för lopplådan.


lördag 6 februari 2010

Den sista föreläsningen

En bok av Randy Pausch som jag läser just nu. Det är en präktigare version av en av mina favoritböcker Tisdagara med Morrie av Mitch Albom.
Randy vet att han är döende i cancer och vill dela med sig av sina erfarenheter och tankar till sina barn. Den känns i mitt tycke så väldigt amerikansk och gör så här så kommer allt att lösa sig.
I TMM så känns det mer som allmänna reflektioner och tankar om livet, inte så mycket konkreta råd. En man som delar med sig sina tankar till en av sina gamla elever.
Hur jag väljer att leva och utifrån vilka normer anser jag vara ett både personligt och privat val.
Skulle gärna vilja veta om du läst boken vad du tycker, om du tycker samma som jag.
Nej, nu ska jag ta mig till sängen innan jag somnar här.
God Natt!

torsdag 4 februari 2010

AHA


If my life were important I
Would ask will I live or die
But I know the answers lie
Far from this world
Close Every Door-A Lloyd Webber & T Rice


Vi har väl alla haft någon AHA upplevelse. Saker som borde ha varit självklara för vissa av oss tar det dagar, månader eller som nu senast år att förstå.
Jag tänker på historien i Bibeln om Josef med sina drömmar (1 Mos 37-2 Mos 1). Han fick drömmar berättade för sig och han kunde tyda dem. hur han blev hånad av sina bröder och andra för att han hade den gåvan. Det var först när han kunde hjälpa Farao att tyda sina drömmar som han fick erkännande för sin unika gåva.
Tro nu inte att jag påstår mig att ha någon sån gåva, inte alls. Men vad jag tänker på är hur tankeprocessen sätt igång och helt plötsligt förstår man sånt som varit dolt för en.
Jag pratade med en kompis häromdagen, och vi pratade om lite av varje och hon sa saker som fick mig att börja tänka. Och helt plötsligt imorse så HEUREKA så föll en av de där pusselbitarna på plats. Att våga prova lägga dem på annan plats trots att det verkar som de inte passar in från början. Men nu kommer ju det svåra hur gör jag med min nyfunna kunskap, hur omsätter jag den i min vardag. Vågar jag helt och fullt att öppna dörren och se vad som finns bakom den. Eller ska jag springa och gömma mig när den öppnas. För jag har ju redan knackat på för att kolla, eller hur? Förlåt om jag låter kryptiskt, men jag vill inte gå in på detaljer här. Det måste få mogna lite innan jag kan gå in på detaljer. Kan bara säga att det handlar om mig själv och ingen annan.
Om det handlat om hur man kunde omvända vissa i ens närhet så skulle jag ha basunerat ut det för länge sen.

onsdag 3 februari 2010

Missa inte


För ca ett år sen gick ett program på SVT som hette Himlen kan vänta och nu på måndag kommer en uppföljare, HKV-ett år senare. De kommer även att reprisera original programmen. Tider finns på svt:s hemsida. Det är en av de mest gripande serierna jag någonsin sett. Det ska bli intressant att träffa alla igen, minus Helena som gick bort innan serien var slut förra gången.

Till nåt roligare, caliciviruset, eller vad vi till vardags kallar vinterkräksjukan. Det går runt som en löpeld på jobbet, och naturligtvis kom jag inte undan. Inte mycket att göra åt det, har varit hemma från skolan idag och blir hemma imorgon. Mår fortfarande lite illa och jag vill inte smitta ner någon.

Men jag har varit tillräckligt pigg för att kunna tvätta, vilket var välbehövligt. Hade hur mycket tvätt som helst. Igår vågade jag knappt gå utanför lägenheten, dels rädslan att det skulle hända nåt, men också så var jag så urlakad att jag inte orkade heller. Måste komma ihåg att vara snäll med mig själv.

På söndag ska jag och en av mina före detta kollega ut på kryssning. Hon har precis gått i pension och fått ett erbjudande där hytt och en frukost ingår. Så i betalar bara maten och naturligtvis drickan. Hoppas bara att vädret har lugnat ner sig, annars tror jag att vi båda avstår från att ge oss ut på Ålands hav.

Mer en annan dag.

Räknare