söndag 17 oktober 2010

Normal?





Then if you're so smart,
tell me why are you still so afraid.
-Vienna , Billy Joel

Vad innebär det att vara normal? Vem är normal?
För det är ju så att vad vi anser vara normen här i Sverige, inte nödvändigtvis är vad man anser vara rätt på andra sidan jordklotet. Jag pratade med min kollega från Asien för en vecka eller så om dessa saker.
Våra olika kulturer, religioner och etniska tillhörigheter färgar våra åsikter. Istället för att titta på våra gemensamma värdegrunder så tittar vi på vad som skiljer oss åt.
Alla de stora religionerna viktigaste grundteser handlar om kärler och respekt för din nästa. Att hjälpa de svaga och att osjälviskt bära varandras bördor. Att förstå att vi är bara en del i världens stora pussel och där alla har rätt till sin egen bit.
Visst det finns saker, åsikter och människor som jag har invändningar emot.
Jag förstår inte abortmotståndarna som använder Gud som ursäkt för att mörda läkare som utför aborter. Om abort är mord vad är väl då det de gör också mord. Förstår inte logiken i det hela. Kan förstå att man är emot abort, men jag kan förstå att det faktiskt finns situationer där det är det enda alternativet Jag tänker t.ex. på den nio åriga sydamerikanska flickan som blivit våldtagen och gravid med tvillingar. Katolska kyrkan satte sig på tvären men hur kan man som medmänniska och vuxen låta ett barn gå igenom en graviditet vid den åldern, och dessutom med tvillingar. Det är inte mänskligt.
Pedofiler och våldtäksförövare, jag tror att det måste finnas en speciellt plats i helvetet för människor som begår sådana bestialiska brott. Spärra in dem och låt dem aldrig mer få se dagens ljus.
Psykopater, sadister, seriemördare och våldsmän är en annan kategori som jag inte kan se på med förmildrande ögon. De, vars främsta motivation och inspirations källa är våld av någon form, fysisk eller psykisk.
Men nog om dessa avarter.
Låt oss ha öppna sinnen och hjärtan mot och till varandra. Förstå och förlåta varandra. Ta avstånd från ondska och maktmissbruk. Att vara ett stöd till din nästa. Att inte ignorera sina egna fel och brister men att förlåta sig själv när man gör övertramp, vilket är ofrånkomligt
Dagens predikotext var hämtat ur Evangeliet enligt Katarina

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Räknare