Drama Queen #1 har just spelat sin mest övertygande roll och beundrarskaran visslar och applåderar i bänkraderna. DQ sträcker på sig för hon har spelat ut alla sina trumfkort och övertygat sina åskådare om sin talang.
Vad de som sitter i salongen inte vet är att hon får sina repliker sufflerade rakt in i örat, och att för 18 månader sen så levde hon ett högst ordinärt liv tills hon lärde sig att använda dagens moderna teknik till sin fördel. Näsan och brösten har fått sig en omgång hos plastikkirurgen, hennes ljusblåa ögon fått sig uppgradering med hjälp av färgade linser som gör att de numera skiftar i en djupblå nyans. Hennes från bondiga dialekt har polerats bort och ersatts med ett vackert rikssvenskt uttal. Och dyslexin har gömts längst in i garderoben, för visst är väl Strindberg, Kafka och Shakespear hennes husgudar.
Vid presskonferenser kommer öronsnäckan än en gång till användning så att hon svarar korrekt och där hennes brist på takt och ton göms under en vacker fasad. Är man så vacker har andra överseende med om man nu skulle svara tokigt nån gång.
Kängorna hon har på sig till vardags för att trampa över de som hon anser inte har existensberättignade, är det få som känner till, eller vill kännas vid. Eller den tveeggade tungan som väser "Håll käft" och "Gör som jag säger" till sina undersåtar.
Nåväl, jag ska sluta att tala om henne, det vara bara att jag idag fått se en av hennes berömda föreställningar. Ni vet "Den som är utan synd, den tillhör himlens alla nycklar."
Vi ses här igen. Snart hoppas jag.
God natt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar