Nobeldagen

Brad Paisley-Barack Obama


Gitarristen Johan Norberg berättade i samband med någon Nobeldag för flera år sen att han och dottern hade klätt upp sig. Sedan hade de satt sig i soffan med godis eller popcorn eller nåt annat nyttigt för att de på sitt sätt delta i Nobelfestligheterna. Kreativ pappa och en rolig idé måste jag säga.

En tant som jag tog hand om berättade att hon och hennes man firade allt som gick. Födelsedagar, namnsdagar, löneförhöjning, när deras parti gjorde bra ifrån sig. Det fanns alltid en orsak att fira. Skön inställning, vi firar alldeles för lite. Hon är nog den enda jag träffat där tårarna kom lättare än vad det gör för mig. Hon grät till tonerna av Jolly Bob och inte att förglömma när en anhörig till en annan boende kom förbi med sitt dragspel och spelade Ack Värmeland Du Sköna. Ska nog aldrig glömma henne, eller vad tror du MrsG.

Jag ska i alla fall titta på Nobelfesten, gillar att se på såna spektakel, däremot skulle jag känna mig helt borta om jag var med. Det är inte min grej, tycker att det är ok om man är så där fem-tio personer, men mer än så, nej tack. Då sätter jag mig hellre i ett hörn eller tar hand om disken.

Inte så att jag är blyg eller så, det ordet finns inte i min ordbok. Men känner mig bara obekväm.

Nu ska jag ladda inför festligheterna och titta på kläderna och lyssna på talen som de olika pristagarna håller efter middagen.

Skål ta mig fan!