Ibland är det bara så

Ibland är det är monsunregns period, när allt är tungt och man bara vill gråta hela tiden. PMS, övergångsåldern eller vad kan det nu vara. Nåja, de senaste dagarna har varit såna som ni kanske kunna läsa mellan raderna, men nu håller regnmolnen på att dra sig undan.
Hoppas du slipper ha såna dagar. De är inte roliga men som tur var passerar de förbi ganska snabbt för min del.
En av mina bästa vänner, GB uppe i Luleå, har det betydligt jobbigare.
Vi firar faktiskt 20 års jubileum som kompisar. När vi lärde känna varann så mådde hon uruselt, vi städade på en fabrik, men nästan halva tiden gick till att prata. Stängde in oss i fika rummet och prata eller så pratades vi vid per telefon. Idag mår GB mycket bättre, tunga perioder kommer, men är mer sällsynta och oftast inte lika djupa och svåra. Tror inte att det finns nån som jag skrattar så mycket med som just henne. Eftersom vi har jobbar ihop ett par år så lär man känna varandra ganska bra. Vi har sett varann på alla humörsnivåer. Sura, griniga, arga, glada, tokiga och allt mitt emellan. Ska kanske berätta att på den tiden när vi var något yngre och vackrare(??) var det barnradio vid sjutiden på morgonen . Det var"Bert's Dagbok," Sören eller är det Anders som läser ur böckerna om Bert. Jag tvingade mina kollegor att lyssna på dessa varje morgon. Nu var det väl ingen som direkt protesterade, kanske vågade de inte?! Jag tycker fortfarande att dessa böcker är helt underbara. Gudarna ska veta att det inte är lätt att ha mig som arbetskamrat, eller kamrat över huvudtaget :-)
När jag ändå pratar om uppläsning av barnböcker så måste jag nämna en annan av mina stora favoriter. Allan Edwall när han läser Nalle Puh, helt underbart. Jag har älskat Ior sen dess, hans svårmod och hans underfundigheter. Jag tror att de flesta svenskar i min generation och yngre har en speciell relation hill Allan, han spelade ju med i nästan varje filmatisering av Astrid Lindgrens böcker. Emil, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter bara för att nämna några.
På tal om barnfilm så kom unga Frk E igår till telefonen och det enda hon sa var "Du får inte komma hit." Gissar att hon är rädd att jag ska ta Lejonkungen ifrån dem igen. Hon är en mycket bestämd ung dam, 2.5 år och vet precis vad hon vill. You go girl!
Så är det väl dags att runda av dagens beraktelser, och som Bert brukade avsluta sina dagboksanteckingar...

Tack och Hej Leverpastej!

PS Tack för alla kommentarer, kul att veta att ni tittar in här och läser! Tack för att ni är mina vänner och för att ni finns!! //K