Sjung för mig

Serenading av Amanda Harrison



När jag låg inne på sjukhus i december var jag med om en liten episod som jag nog sent ska glömma.
Jag hade röntgat mina njurar och skulle bli transporterad i rullstol tillbaka till min avdelning. Då kommer en man i 35-45 års åldern som ska föra mig dit. Hela vägen sjunger han, med vacker röst ska väl tilläggas, nån romantisk sång. "I'll be missning you...", nåt sånt. Alla har vi väl sett någon romantisk komedi där killen serenerar henne med en smäktande ballad, tänkt att det där är ju sååå romantiskt. Jag kunde inte låta bli att småle för mig själv.
Där sitter jag i min rullstol, med fula sjukhus byxor på mig, typ sweats, mina armar är fulla av blåmärken från provtagningar och blodtrycksmanchetten. En infart i varje arm, håret lagomt ruffsigt. Ni förstår själva det komiska i den situationen. Om det ändå varit Dr Ross från Cityakuten ändå.

Så här såg min arm ut, de röda strimlorna är efter blodtryckmanchetten och det större blåmärket efter en infart som suttit där.

Nu är det dags för medlodifestivalen.... May the best man/men win.