Spegel, spegel....

Vad ser du när du ser i spegeln, undrar jag.
Senaste veckorna har jag blivit påmind om hur viktig den bilden vi har av oss själva är.
Mest för att det finns så många människor som tycks tro att deras blotta existens gör ett stort avtryck i andra människors liv. Men som Eagles Glenn Frey sjunger i New Kid In Town "You're walking away, and the're talking behind you. They will never forget you 'til somebody new comes along."
Jag menar hur många av dina gamla arbetskamrater eller de i dina parallellklasser kommer du ihåg? Inte många kan jag tro. Det finns de som man umgicks med, men sen alla andra de där ute i utkanterna kan du deras namn och kommer du ihåg hur de såg ut? Jag kan säga att jag inte gör det. Det finns de som verkar tro att om man byter arbetsplats eller flyttar så förändrar det hela universum. Glöm det, vill jag säga till alla dem som lever med den illusionen. Den enda platsen där det det kan vara svårare att byta ut dig är i din egen familj och närmaste vänkretsen. Alla andra kanske kommer ihåg dig högst ett par år, men inte mer än så.
Spegeln har jag stirrat in i flera gånger den här veckan. Jag har shoppat kläder. Det händer inte ofta, men när jag väl kommer igång så då blir det ofta flera nya plagg. Så i måndags blev det två tshirtar och en munkjacka.
Idag blev det en tunn sommarjacka, ett par marinblå capribyxor och ett par vanliga svarta byxor. Jag känner mig jättenöjd. Har lämnat in de svarta byxorna till skräddare för att korta av dem. När man har korta taxben som jag så är de i 99 fall av 100 för långa. Nu när det inte var jeans så kan man inte vika upp dem. Skräddaren tog 110 kr för att göra det, och det tycker jag är överkomligt. Eftersom jag har tummen mitt i handen när det gäller sömnad så betalar jag gärna för den servicen. Jag vill vara snyggt klädd när jag ska på Börsen på torsdag så KV slipper skämmas, inte mer än vanligt i alla fall.
Det sägs att det ska bli fint väder imorgon så en picknick blir morgondagens projekt. Härligt.