Dröm eller verklighet

Ibland undrar man om man drömmer, för ibland känns allt så märkligt.
Jag sätter mig inne på SSK expeditionen och får mitt blodtryck taget 140/90. Hur mår du undrar de? Jo tack, svarar jag, de blir bättre. Ja, säger nån du ser så mycket piggare ut. Tack.
Senare så kom vår städerska på jobbet fram till mig. På bruten svenska säger hon "Du blivit smal, är du sjuk?" Vad svarar man på det? Smal, knappast, gått ner i vikt, ja. Sjuk? Hm, kanske det.
Resten av arbetsdagen är snart över och jag åker in till stan innan vi, MO o jag, ska gå på information om Luleå och sen få se Luleå spela mot Djurgården. Då kommer jag på att visst jag har 55 kr i vinst att hämta ut. Döm om min fårvåning när det inte står 55 kr utan 555kr när apparaten läser av mitt spelkvitto. De visar sig att jag missat ett mail från SvenskaSpel där de gratulerar mig till en vinst på 500kr. Glad blir jag kan du tro. Förlänger kupongen ytterligare tre dagar, och tro det eller ej men jag har redan vunnit 50 kr på den.
Väl framme vid Globen ska vi leta rätt på ingång 9. För vi hade bara gått in i ingång 1 eller 4 tidigare. Så vi traskar runt hela byggnaden bara för att hitta den precis bakom ingång 1, nåja det blev några extra steg på stegmätaren. Ni vet det där om att det finns inget som är så ont så att det inte har något gott med sig.
En av de första som möter oss är Ronny Olovsson, krönikör på Aftonbladet. Han flyttade tillbaks till Luleå för ett par år sen. I hans krönikor skriver han om det i så att man nästan får hemlängtan. Jag har länge tänkt maila honom och tala om hur mycket jag uppskattar det han skriver. Men nu fick jag tillfället att tala om det för honom personligen, vilket var jättekul.
Vi blev bjudna på en jättegod macka med någon skaldjursröra och fick sen lyssna på lite information från olika företag Luleå kommun och Universitetet varför man ska flytta tillbaka till Luleå och alla fördelar.
Sen innan vi gick för att se matchen fick alla varsin matchtröja, lite kul. Lika kul var däremot inte Hockeyn DIF besegrade Luleå med 5-2. Men jag har inte varit på hockey sen början av 90-talet uppe och såg en slutspelsmatch, så det var kul att göra nåt annat.
Imorgon ska jag träffa min syster, det ska bli skoj.
Min chef sa på gruppmötet idag att vi som kommer uppifrån vi sitter och väntar in varandra när vi pratar. Att vi är lite mer eftertänksamma innan vi ger oss in i en disskution. Nu har hon ju inte träffat in släkt och mina vänner hemöver. Kan inte påstå att nån av dem stämmer in på beskrivningen. Tysta Norrlänningar känner iallafall jag inte till, så det så