Singel och olycklig?

I en trailer på kanal 8, tror jag, säger en man ungefär så här "Det finns inga lyckliga singlar, lika lite som det finns lyckliga horor."
Nu vet jag inget om 'horor', men jag känner många singlar som inte verkar speciellt olyckliga.
Visst skulle det vara kul att träffa nån men jag skulle inte vilja påstå att jag är olycklig. Och om så vore så är jag hellre olycklig ensam än olycklig tillsammans med någon bara för att man SKA vara två.
Jag har en bra familj, toppen vänner, ett jobb, någonstans att bo och är hyfsat frisk. Det är väl lycka, eller har jag fel? Om jag hade inget av det skulle jag vara olycklig.
Jag kan läsa, skriva, klarar mig hyfsat i matte. Kan njuta av musik, film, böcker och teater. Har möjlighet att äta god mat och bli mätt. Visst, jag kommer aldrig att bli medlem i Mensa, bli tilldelad Nobelpriset eller bli miljonär, men är det lycka?
Att få bo i Sverige där jag får vara den jag är och tänka fritt Kläder på kroppen så jag slipper frysa., och att min kropp är min och tillhör mig och inte är någon annans handelsvara.
Det är min definition av lycka.

Här är en annan stackars 'olycklig' sate:



Ha en bra Alla Hjärtans Dag